Ingår vision i saco

Vision har medlemmar i olika yrkesgrupper som Chefer, socialsekreterare, ingenjörer, präster, administratörer, medicinska sekreterare och tandsköterskor.

Medlemskapet omfattar, förutom traditionell facklig verksamhet, inkomstförsäkring för arbetslöshet, karriärtjänster, bland annat CV-granskning och personlig karriär. Vid fackföreningsmötet, som hålls vartannat år, väljs ordföranden och förbundsrådet. Förbundsordförande är Veronica Magnusson. Visionen är en ärlig union, en feministisk organisation och en partisan, politiskt orelaterad.

Organisationsbildning [redigera redigera Wikitext] organisationen bildades ursprungligen den 4 augusti i Malmö med Carl Viren som drivkraft. Det var också ett möte med "löntjänstemän i den så kallade lägre tjänsteställning i Malmö verk och institutioner" med närvaro av spårvagnar, en distriktskamera, reningsverk, pumpstation, vattenförsörjning, gasanläggning, Elhantering, slakteri, hamn och arbetsförmedling.

Som en anledning till att inrätta mötet: "eftersom den dyra perioden fortfarande pressade för mindre anställda, och att behovet av ett kristet tillägg var omisskännligt, visades det att både kommuner och statens arbete visade sig Acceptera institutioner för att lindra trycket."Mötet beslutade att utse ett utskott. Sen gick det fort. Redan den 9 augusti föreslog utskottet att bland annat tillsätta ett interimsråd som.

Nästa möte hölls den 11 augusti, då ett tillfälligt råd utsågs - alla 9 var herrar. Den 6 oktober bildades den officiella Malmö Stadsförening. 35 personer anmälde sig till medlemskap. Den 15 December var föreningen ansvarig för att vara representerad i stadsutskottet ingår vision i saco beredning av nya ersättningsregler. De bad också att lösa problemet med semesterfrågan.

Inom kommunal och regional sektor verkar 16 fackförbund genom Academic Alliance [4], en förhandlingsorganisation som sluter centrala avtal med Sveriges Kommuner och regioner, SKR [5] och Sobona. Totalt har akademiska alliansen cirka 65 medlemmar. På lokal nivå är utgångspunkten att alla fackförbund är individuellt i sin partiposition i förhållande till arbetsgivarna. Ibland, i frågor om samarbete mot en arbetsgivare, finns det frivilligt samarbete genom det så kallade SACOR-rådet, som trots namnet inte ingår i Sacos uppdrag och verksamhet.

Historia [redigera Wikitext] Sveriges centralorganisation för yngre akademiker bildades som ett resultat av ett tal om ökat intresse för fackliga frågor bland akademiker. Organisationen kommer att arbeta för att förbättra forskarnas villkor och föreslog bland annat skapandet av ett institut för att förutsäga intellektuellt arbete och undersöka forskarnas sociala förhållanden.

Antalet medlemmar var 16 år, uppdelat i 18 olika fackföreningar. Samtidigt flyttade Elva akademiska föreningar, däribland Lärarnas Riksförbund, från SR: s Riksförbund till SACO efter att tidigare ha varit dubbelt så stora. Sakos genombrott som förhandlingsparti för staten och kommunen inträffade i början av talet. Hon genomförde omfattande utredningsaktiviteter, fungerade som remissinstans och var ingår vision i saco i olika myndigheter och utskott.

För att dra nytta av de särskilda intressena i organisationen skapades rådgivande organ, med hjälp av vilka Ingricode därefter ockuperade Saco studentråd. Detta inkluderade 26 förbund med medlemmar. Ungefär studentmedlemmar samlas på Saco studentråd, som är Sveriges största frivilliga studentorganisation. De flesta medlemmarna i Sako-föreningen är kvinnor.

Konflikten gällde arbetsgivarens rätt att identifiera lönetillägg för medlemmar vars organisation hade anmält eller vidtagit stridsåtgärder. Avtalet ingicks slutligen utan en sådan klausul. SACO-konflikten, som gällde lärarnas anställningsvillkor, ledde till en strejk med en åtföljande lockout från byrån. Sako underrättades efter långa förhandlingar om strejken. Arbetsgivarna svarade genom att blockera 34 Sacom-medlemmar.

Konflikten stoppades när Palmregeringen ingrep och lade fram ett lagförslag om medietjänster, som kallades en "bindande lag" för riksdagen. Lagen, som bröt mot svensk rättstradition, riktade sig mot personal i stat och kommun och gav regeringen befogenhet att avbryta sådana militanta åtgärder som ansågs hota viktiga samhällsintressen inom sex veckor.