Hur såg kritiken mot

Vad var resultatet av slaget? Enligt min mening, för styrkan och tydligheten i presentation och analys, skulle det vara en fördel att uttryckligen formulera dessa problem, även om läsaren lätt kan följa resonemanget. En aspekt av denna kamp mot positivismen var naturligtvis innebörden av begreppet positivism, som också bör behandlas för dem som analyserar debatten.

I kampen mot positivismen i Västtyskland, som är mest bekant, var samhällsvetenskapens teori och metod i centrum. Naturligtvis kallade varken Karl Popper eller Hans Albert sig positivister, men de skyddade förklaringarna av hypotetisk avdrag, som en modell för både naturvetenskap och naturvetenskap, representerade idealet om objektivitet med fjärrstudien av teorier och skiljer sig kraftigt mellan kunskapens tillförlitlighet och tillförlitligheten av kunskap och utseende.

Istället påpekade Theodor Adorno behovet av representationer av ett alternativt verkligt samhälle för att skapa synliga problem i det befintliga samhället, begrepp som kommer att formuleras indirekt genom negativ kritik av befintliga. Jurgen Habermas kritiserade positivismen i etablerade samhällsvetenskaper för att tjäna en teknokratisk social inriktning genom att okritiskt objektivera mänskliga, sociala och normativa fenomen.

Ett resultat på längre sikt var att kritik av hur såg kritiken mot blev en integrerad del, och tal lämnade tänkande. Hur såg positivismmatchen ut i Norge? Den norska striden började redan i slutet av talet med skjervheims kritik av samhällsvetenskapens utgångspunkter, om tanken på splittringsvetenskapen, ontologin för hur såg kritiken mot och sociala fenomen och forskarens tittare, snarare än deltagarens inställning till de studerade.

Var det en svensk kamp för positivism? Slaget om positivism utkämpades vidare inom sociologin, bland annat med problemet med objektivitet och värderingar i centrum. Det fanns en annan linje till vänster, representerad av Geran Therborn, som, inspirerad av Louis Altoucheres syn på historisk materialism som en neologisk vetenskap, vände sig till både positivism och Radnitzko, Habermas och tanken på ideologiska utgångspunkter.

Således kan värdefulla lokaler accepteras som ett element i vetenskapen om reglerna för metodologisk objektivitet har observerats. I både Norge och Västtyskland var hermeneutik, fenomenologi och Frankfurtskolan viktigare än i Sverige. Även om detta inte riktigt faller inom ramen för projektets problem, skulle det vara bra att introducera den svenska kampen om positivism i ett bredare ämne och tidsperspektiv.

Gäller detta till exempel debatten om Weibulls historiska skola i mitten av seklet och om positivism, kritisk antologi, humaniora, de uteslutna? Thomas Forser, Stockholm en annan aspekt som är värd att lyfta fram mer är vikten av Kuhns paradigmteori för en allmän förändring av attityder till positivism inom humaniora och samhällsvetenskap.

Vilka förändringar har det skett i förhållande till den tidigare synen på vetenskap? Vilken av den nämnda positivismen övergavs under en längre tid? För att lyfta fram sådana allvarliga problem som studien väcker, skulle det vara bra att ha en lite mer detaljerad avslutning. Att illustrera det svenska fallet med hjälp av tyska och i synnerhet Norska är en framgångsrik koppling som berikar undersökningen kraftigt.

På flera punkter lämnar studien mig inte helt uppmätt, men det beror också på att studien ökar aptiten mer. Former av historiska tider. Göteborg: makadam, etik, politik och historikerns ansvar. Minne, media och materialitet. Samtidigt är det treåriga huset ett av de sista budskapen i ett femårigt forskningsprojekt och en möjlighet att inventera ett antal teoretiska frågor om en större grupp forskares historia.

Således är spänningen stor, både ur ämnets synvinkel och ur abstraktionens synvinkel. Då borde forskaren veta om hans förståelse. Annars är risken att du bara tolkar utifrån de tankar du har innan tolkningsprocessen. Denna utmärkta regel kunde inte tillämpas. Freud är ett illustrativt exempel på någon som bara tolkar utifrån sin förståelse, där Freud inte brydde sig om vad patienten menade.

Detta framgår av beskrivningarna av ärendet. När det gäller Dora tror Freud att hon som tonåring blev sexuellt stimulerad när en äldre man sexuellt överföll henne. Något som Dora förnekade. När det gäller Lill Hans, som var rädd för att gå ut efter att ha sett en olycka där, sa Freud att hans problem var relaterade till en sexuell attraktion hur såg kritiken mot sin mamma, som naturligtvis saknade stöd från sig själv.

Scenen där patienten själv var övertygad ägde aldrig rum. Att detta har blivit fallet är inte helt konstigt. Freud själv medgav att han inte var en vetenskapsman: han kunde inte kontrollera sin fantasi. Detta är ett utökat bevis, Freud trodde att hans teorier var correct.As en ide, en historiker, han, Johansson, bestämmer sig för att förklara hur kritiken av talet såg ut, och tills han lägger till något nytt.

Dessutom kom omfattande kritik av Freud från början, när korrespondensen mellan Freud och hans vän Wilhelm Fliess publicerades. De brister som gör Freud bättre karakteriserad som grundaren av pseudovetenskap än vetenskap eller humanvetenskap. Det är uppenbart att de som vill försvara Freud inte vill se hur Freuds sinne är i beskrivningarna av fallet.