Psykisk sjukdom bland äldre och behandling inom vården

Coronapandemia har en synlig psykisk sjukdom hos äldre på ett annat sätt än tidigare, men fortfarande kämpar många äldre med psykisk sjukdom utan att få rätt diagnos, stöd och behandling. Var femte person i Sverige är 65 år eller äldre, och andelen ökar i takt med att medellivslängden ökar. Att ta itu med äldres psykiska hälsa är absolut nödvändigt för psykisk sjukdom bland äldre och behandling inom vården vi ska kunna ta itu med framtida hälsoutmaningar.

Det är oacceptabelt att äldre människor får det värsta stödet för psykisk sjukdom. Detta innebär strukturell diskriminering. Äldre än yngre får endast läkemedelsbehandling för psykisk sjukdom. Endast i undantagsfall behandlas äldre med terapeutiska ansträngningar, även om det finns bevis för att äldre människor svarar, åtminstone såväl som yngre, för att nämna en terapi. Således får äldre inte psykiatrisk vård i samma utsträckning som yngre människor, trots att ångest, psykotisk sjukdom, missbruk och depression är vanligare vid hög ålder än demens.

Många bor också i särskilt boende i kommuner eller har hemsjukvård från kommuner som inte erbjuder psykologisk hjälp och behandling. I de samtal som har uppstått är det tydligt att det finns ett stort behov av att prata med andra i samma ålder om deras livssituation - inte minst efter pandemin. Vi kan se att förutom regelbundet samtal kan andra former av konversationsstöd och gruppaktiviteter ha en positiv effekt på äldre människors humör.

Detta kan vara ett viktigt tillskott till överbelastad primärvård. Det civila samhället kan spela en viktig roll här. Några viktiga steg på vägen bör: att ge äldre samma rätt till psykiatrisk och psykologisk behandling som personer under 65 år, genom målinriktat anti-eze-arbete med äldre och deras psykiska hälsa, öka kunskapen hos personal som möter äldre för att lättare kunna identifiera och behandla psykiska sjukdomar sjukdomar som stöttar äldre i samtal om psykisk ohälsa, både med varandra och med samhällsaktörer som möter äldre.

Ge äldre människor deras upplevelse av psykisk ohälsa fler och bättre möjligheter att formulera sina behov och önskemål om stöd. Långa telefonlinjer och allt fler digitala lösningar skapar ett undantag för dig som har kognitiva funktionsnedsättningar eller inte har Internet och Bankid. De tillgängliga diagnostiska kriterierna är dock inte anpassade till äldre, och det finns mycket osäkerhet i de diagnostiska skillnaderna.

Terminologin för schizofreni och vanföreställningssyndrom hos äldre är således fortfarande oklar. Befolkningsundersökningar rapporterar psykisk sjukdom bland äldre och behandling inom vården av psykotisk sjukdom hos 1,7 till 4,2 procent av äldre utan demens [9, 10]. Detta kan dock vara en underskattning eftersom äldre människor kanske inte vill rapportera dessa symtom. Forskare i Göteborg, som använde flera olika informationskällor som självrapporter, familjeintervjuer och registerdata, rapporterade att 10 procent av de omotiverade åren [11] och 8 procent av åren [12] hade psykotiska symtom.

Incidensen var signifikant lägre bland 1 procent år vid användning av samma metoder [13]. Alkoholbelastning fler och fler äldre dricker för mycket alkohol, och detta ökar risken för att bli beroende eller drabbas av andra biverkningar. Andelen patienter i åldern 60-79 år som vårdas med en diagnos som kan ha samband med hög alkoholkonsumtion ökade dramatiskt under perioden.

det visar en undersökning från Socialstyrelsen. rapporten visar en ökning med 45 procent för både män och kvinnor. Dessutom dör fler och fler äldre människor med en diagnos som kan vara relaterad till alkohol. Enligt rapporten verkar äldre kvinnor dricka mer jämfört med tidigare. Alkoholberoende är förknippat med olika psykiska sjukdomar: depression, ångest, sömnstörningar och effekter på kognitiv funktion.

Att upptäcka och behandla missbruk och överdriven alkoholkonsumtion är viktigt för att förbättra mental hälsa i hög ålder. I de flesta fall rapporteras inte överdriven alkoholkonsumtion spontant, och därför är det viktigt att ha ett direkt problem för patienten. Comorbiditet mellan psykiska sjukdomar bland äldre är en hög samtidig patologi mellan först och främst depression och olika ångestsjukdomar.

En annan studie visade att 95 procent av deprimerade äldre vuxna också upplevde ångest [15]. Det finns också en hög komorbiditet mellan olika ångestupplösningar, såsom social fobi, enkel fobi, paniktillstånd, OCD och Gad [16]. Detta visar det nära sambandet mellan olika psykiatriska tillstånd och svårigheter att skapa diagnostiska gränser. Hos äldre är det viktigt att diagnostisera alla symtom på sjukdomen så att behandlingen påverkar hela bilden av sjukdomen.

En riskfaktor för psykisk sjukdom, depression och demens i många studier har en riskfaktor för demens rapporterats [17].Prospektiva befolkningsbaserade studier har gett motstridiga resultat, men en metaanalys som inkluderade 22 studier drog slutsatsen att depression ökade risken för senare demens [17]. Det har också föreslagits att ångesttillstånd [18] och psykotiska sjukdomar [11] ökar risken för demens.

Psykotiska symtom, hallucinationer och vanföreställningar var i befolkningen av sommarbarn i samband med en ökad risk för demens i 3 år, men endast en tredjedel av personer med dessa symtom utvecklade demens [11]. Av de personer som följde mellan 70 och 90 år utvecklade endast 45 procent av dem som fick psykos demens [19]. Således kan det hävdas att psykotiska symtom ofta är en riskfaktor för demens, men endast en minoritet av patienter med dessa symtom påverkas.

Riskfaktorer för psykisk sjukdom de flesta studier av riskfaktorer för psykisk sjukdom hos äldre har associerats med depression [20], vilken av hög ålder sannolikt har multifaktoriella gener [20, 21]. Det är dock inte alltid lätt att bedöma vad som är en riskfaktor och vad som är en följd av sjukdomen, och ofta verkar föreningarna vara i båda riktningarna. Det finns starka synpunkter på att neurodegenerativa förändringar är förknippade med depression [22]; vaskulära degenerativa förändringar används särskilt [23].

Detta innebär att bilden av symptomet också kommer att kompliceras av specifika kognitiva störningar. Psykosociala faktorer är förknippade med hög åldersdepression [21]. Somatiska sjukdomar har främst förknippats med depression [24], men olika somatiska tillstånd verkar öka risken för depression vid hög ålder [25]. Minskad fysisk aktivitet är också förknippad med depression, och fysisk aktivitet minskar symtom på depression [26].

Ett antal olika riskfaktorer för ångesttillstånd hos äldre verkar vara förknippade med det kvinnliga könet, fysisk sjukdom, ensam, lägre utbildning, negativa livshändelser, nedsatt funktionsförmåga och vissa personlighetsfaktorer []. Psykos hos äldre människor är också förknippad med olika faktorer, som är schizoid och paranoida personlighetsdrag, skilsmässa, ensamboende, låg utbildning, dåligt socialt nätverk och isolering, låg social funktion, hörselnedsättning och beroende av samhällsstöd [32].

Psykotiska och psykotiska symtom hos äldre har också kopplats till fysiska sjukdomar. Diagnos problemet vid diagnos av äldre är att diagnostiska riktlinjer inte är anpassade till äldres psykiska sjukdom. Detta gäller även den nya bilden av DSM-symtom hos äldre, som kan variera mycket mellan olika personer, och i många fall är inte alla diagnoskriterier uppfyllda, även om sjukdomen påverkar patienten avsevärt.

I framtiden kan förhoppningsvis anpassade diagnosmanualer leda till säkrare diagnostik. Ändå bör DSM-5 för närvarande ligga till grund, men kompletteras med klinik-och skatteskalor samt kunskap och erfarenhet av medicinsk personal. Diagnos av psykisk sjukdom skiljer sig från diagnos av somatisk sjukdom. Symtom på psykisk sjukdom uppträder ofta inte spontant utan erhålls oftast genom specifika frågor.

Offret, patienten, är vanligtvis omedveten om sin sjukdom och upplever i stor utsträckning fysiska symtom under inneslutning. Utan tillräckliga problem är det vanligtvis omöjligt att få en äldre psykiatrisk diagnos. Men oro rapporteras vanligtvis, och det kan ge en felaktig bild av den underliggande sjukdomen. Psykotiska symtom är vanligtvis de mest komplexa.

Enkla betygsskalor underlättar diagnos, såsom ångest på HADS sjukhus och Cale depression [33], vilket ger en relativt bra bedömning av depression och ångest. Depression har också en effekt på kognitiva förmågor. Erfarenheten av detta är relativt stor och förekommer ofta i form av subjektiva minnesproblem. Mini-Mmse MMSE [34] ger en adekvat bedömning av kognitiva förmågor, men visar endast en begränsad minskning av bedömningen psykisk sjukdom bland äldre och behandling inom vården depression.

Konsekvenserna av psykisk ohälsa har minskat livskvaliteten och ökat behov av hjälp. Depression och ångest leder till att deras huvudsymptom stör livskvaliteten. Depression ökar sannolikheten för att bli antagen till en institution [35]. Diagnos och behandling av depression kan förmodligen minska behovet av institutionella bostäder.

Självmordstal ökar med åldern, och den högsta frekvensen observeras hos män över 80 år. Depression är den viktigaste faktorn i självmord hos äldre och finns hos minst 65 procent av alla äldre som begår självmord [36]. Milda depressiva tillstånd kan också medföra risken för både självmordsförsök och självmord hos äldre [37, 38]. Fysisk sjukdom.